Så här års går många djurägare omkring och oroar sig för fästingar. Själva fästingen är inte farlig men smittor de kan bära på är det. Det bästa sättet att minska risken för att ens djur drabbas av fästingburna sjukdomar är att visitera det varje dag.
I Sverige finns ungefär 15 olika fästingsorter varav den vanligaste heter Ixodes ricinus.Den lever normalt i cirka tre år. Under denna period genomgår den fyra stadier. När du ser fästingar av olika storlek och färg i naturen beror skillnaderna, förutom på vilken sort det är, på kön och om det är en vuxen fästing eller bara en nymf.
Saliven kan innehålla smitta
En fästing äter tre blodsmål under sin livstid. Fästingen börjar suga blod först efter att den suttit fast ett eller två dygn. Den suger blod genom ett taggigt sugorgan som är en del av munnen. När fästingen sticker hål på huden sprutar den in ett ämne som minskar känseln och cementerar fast den i huden. Det är också denna saliv som kan innehålla smittor som gör våra djur eller oss människor sjuka. Viktigt att komma ihåg är att det är inte alla fästingar, utan endast en mindre del, som bär på farliga sjukdomar.
Gillar fukt och plusgrader
Fästingarna trivs i fuktiga miljöer och där det finns gott om däggdjur, exempelvis harar och rådjur. Så fort temperaturen stiger upp emot 4-5 plusgrader vaknar fästingarna. Vanligtvis är de aktiva mellan april och november månad men även under milda vintrar kan du eller ditt djur få fästingar. Vanligast är fästingarna i Götaland och Svealand men de sprider sig snabbt i landet och kan numera hittas i hela södra Sverige och längs Norrlandskusten.
Sprider sjukdomar
De smittor som fästingarna sprider till våra hundar och katter är Borelios och Ehrlichios. Bägge sjukdomarna kan ge allvarliga problem som blodbrist, feber, ledinflammationer, rörelsestörningar med mera. Ledinflammationer och trötthet är de vanligaste symtomen. Ibland får djuret mycket tydliga symtom som hög feber och vinglighet. I andra fall märker man inte av den akuta fasen utan reagerar på att hunden eller katten blivit trött och inte orkar så mycket som den brukar. De flesta smittade djur tillfrisknar helt med en antibiotikakur men en del kan utveckla kroniska besvär.
Särskilt blodprov ställer diagnosen
På hundar och katter kan man inte som på oss människor dra några slutsatser av röda områden runt ett fästingbett. För att ta reda på om djuret drabbats av en fästingburen sjukdom måste man ta ett så kallat antikroppstest. Det är ett särskilt blodprov som analyseras för att se om hundens immunförsvar bildat antikroppar mot Borelia eller Ehrlichia. När det gäller Ehrlichia kan man ibland se själva bakterien i blodet när hunden nyligen blivit smittad. Det tar nämligen ett par veckor för immunförsvaret att hinna bilda antikroppar.
Anti-fästingpreparat
För att skydda din hund mot fästingar kan du använda förebyggande medel. På apoteket säljs tre olika receptfria medel för hund. Två av dem - Frontline eller Exspot - är så kallade "spot on-lösningar" som du droppar i nacken på hunden. Frontline kan du även använda på katt. Den tredje produkten är ett halsband vid namn Scalibor. Alla tre medlen är nervgift för fästingar. När fästingen kryper upp på hunden eller katten får den medlet på sig och dör inom ett till två dygn. Det finns också halsband preparerade med olika örter att köpa i djuraffärer och vissa schampon och "hemkok" sägs också kunna ha en fästingförebyggande effekt.
Visitation A&O
Även om du använder fästingförebyggande medel på din hund eller katt kan den få fästingar. Kom därför ihåg hur viktigt det är att visitera hunden eller katten varje dag under fästingsäsongen. Har du promenerat i fästingrika områden eller vet att din katt brukar få fästingar - kontrollera nogrannt pälsen varje dag och ta bort eventuella fästingar så fort som möjligt. Särskilda fästingplockare av olika modeller finns att köpa på apotek och i djuraffärer.
Om du känner dig orolig eller vill läsa mer om fästingar kan nu besöka wepplatsen fasting.nu.
Text: Susanna Martell |