Klor och kloklippning Många djurägare känner oro inför kloklippningen och kliniken får en mängd frågor om klor och kloklippning. I denna artikel besvaras en del av dessa frågor. Anatomi Hundar är utrustade med klor där människor har naglar. Det finns många likheter mellan dessa kroppsdelar. Ungefär som att vår nagel täcker och skyddar den yttersta delen av våra fingrar och tår så täcker klon, egentligen klokapseln, en del av hundens tå. Hundarnas klor förstärker tårnas motstånd mot slitage men bidrar också i stor utsträckning till att ge hunden ett bra grepp på olika underlag. Hundar och katter kan fälla ner och dra upp sina klor om de fungerar normalt och inte är förvuxna. Klorna växer ut från ett hudveck på den yttre delen av tån. De är gjorda av hornämne som är hårt men ändå lite eftergivligt. Klorna blir mjukare när de tagit upp vätska från omgivningen och hårdare och skörare när de är torra. De är mycket lättare att klippa när de är mjuka. Klor, liksom naglar, växer långsamt. Det tar flera veckor, upp till ett par månader för en klo att växa ut. Människor har fem fingrar och fem tår men det är inte alltid fallet på våra fyrfota vänner. För det första har de bara tår och långt ifrån alla har fem på varje tass. En del hundar föds med endast fyra tår på någon eller några tassar. Oftast saknas sporrarna bak. Ännu vanligare är att uppfödaren klipper bort sporrarna bak, och ibland även fram, när valpen bara är ett par dygn gammal. Kloklippning Att klippa klorna på sin hund bör man sätta igång med redan någon vecka efter att hundvalpen kommit till sitt nya hem. Det är något som de måste vänjas vid tidigt och tillåta. I början tar man mer symboliskt och försöker att göra det så lite obehagligt som möjligt med mycket beröm och bara kort fasthållning. Klipp bara lite, lite åt gången. Klipper man för långt hamnar man i pulpan och det blöder och gör ont på hunden. Det är inte någon katastrof om man snuddat pulpan men onödigt och bidrar inte till att hunden blir lättare att klippa klorna på framöver. Är du själv rädd för att klippa fel så känner hunden att du är osäker. Situationen blir mer obehaglig för hunden och det är troligt att den försöker fly. Det gäller att vara bestämd och ge hunden ett intryck av att man veta vad man gör. Man får dock aldrig bära sig illa åt mot hunden. Glöm inte sporrarna När man klipper klorna på hunden så är det lätt att glömma bort sporrarna, tårna på tassarnas insidor som motsvarar våra tummar och stortår. Eftersom dessa inte slits är det extra viktigt att hålla koll på att de inte växer sig för långa. Har man glömt att klippa dem så kan klorna i vissa fall orsaka hunden mycket smärta. Det är tyvärr inte så ovanligt att vi på kliniken får in hundar, och ännu oftare katter, vars sporrklor vuxit i en halvcirkel, igenom huden och in i sporrens trampdyna, ibland flera millimeter. Resultatet blir naturligtvis ett djupt sår, och ett svullet och smärtsamt område, ofta infekterat. Detta uppkommer av ren okunskap och oaktsamhet. Känner man som djurägare till att detta kan hända så är det lättare att förhindra, genom att man regelbundet kontrollera klorna, fram för allt sporrarna. Om man inte klarar att klippa klorna själv så finns det hjälp att få, kanske av någon kamrat som kan eller av personal på djurkliniken. Alla djur är inte lätta att hantera när det kommer till kloklippning, men på djurkliniker och djursjukhus är de vana och har hjälpmedel att ta till om det behövs. Hur mycket kan man då klippa på hundens klon? Det finns så klart inget generellt svar på den vanliga frågan. Klipp lite åt gången, titta på ytan som blev när du klippte och lär dig känna igen hur den förändras när man närmar sig pulpan. Är klorna långa från början så ser det ut som ett upp- och nervänt U med lite ”fyllning” i den övre delen. Ju närmare pulpan man kommer desto större del av U-et är fyllt. Strax innan man träffar på pulpan, vilket man ju inte vill, så ser man ofta en liten markering i fyllningen. Denna hinner man upptäcka om man klipper väldigt tunna skivor och tittar på snittytan efter varje klipp. Man lär sig så småningom hur ens hunds klor ser ut och blir duktig på att bedöma om det finns något att klippa. Om man inte sköter kloklippningen, på de hundar där det behövs, så blir klorna långa. Hunden kan då få problem med att gå på ett normalt sätt och tårna kan vridas eller böjas. Det är också mycket lättare för både hundar och katter att fastna med sina klor om de är långa. Hundarna sliter då gärna sönder klokapseln vilket gör ont och blöder. Om inte hela klokapseln slitits bort så får man besöka veterinären och få hjälp med att avlägsna resterna, för att en ny klo därefter skall kunna växa ut på ett normalt sätt. Bättre att förebygga! Ökad kunskap bidrar ofta till minskad osäkerhet. Låt personalen på djursjukhuset eller djurkliniken visa dig, nästa gång du är där, hur man bäst klipper klorna. Träna sedan hemma. Var bestämd, korta pass och mycket beröm kanske till och med en muta eller två? Lycka till!                                                                                                                 Tillbaks>>>